The Simple Life of LMN

I dagens Sverige känner sig allt fler ensamma, oroliga och kämpar med en knaper ekonomi i kristiden som nu råder.

     Stockholm har blivit en djungel av olyckliga människor som försöker finna lyckan hos varandra. Här har politikerna ett ansvar att se till att alla kan söka lyckan på lika villkor. Att som ung, fattig student bjuda hem en tillfällig partner från krogen och bara kunna presentera en 90cm- säng är inte samma villkor som en framgångsrik företagare. Hon eller han kan bjuda hem till himmelsäng, vattensäng eller allt som finns i säng- väg att erbjuda. Vart är rättvisan i detta?

     Social närvaro anses vara en mänsklig rättighet och därför är det befogat att Stockholm Stad bör ge bidrag så att alla har möjlighet att få en dubbelsäng, först då kan vi söka lyckan på lika villkor.

     I onsdagens expressen (29/7-09) kunde vi också läsa den gripande artikeln om Gustav. En ung pojke från Solna, en stadsdel där många människor är trendmedvetena och klär sig i exklusiva märkeskläder. Det är naturligtvis inte rimligt att unge herr Gustav ska växa upp där och endast äga ett par jeans! Nej politiker, nu är det dags att börja investera i människors liv på riktigt.

     Ge mig en dubbelsäng och fler par jeans! Varför måste inkomst vara relaterat med detta? Är det rättvisa?