The Simple Life of LMN

Det är en sak jag har lärt mig mer än något annat genom mitt liv. Ingenting är omöjligt. Ingenting. Vill du någonting är det absolut ingenting som hindrar dig från att nå dina mål.

Jag säger inte att man får allt serverat på silverfat, det är du själv som får kämpa för att få som du vill men gör du det är det ingenting som kan hindra dig.

Vill du bli turnéledare för Madonna kan du bli det. Hon lär knappast skicka ett sms och fråga men kämpar du kommer du att lyckas.

Att lyckas kan ses i större och mindre perspektiv. Just nu är situationen att vi vill ha jobb i Kalmar. Där också – ingenting är omöjligt- vi måste bara visa framfötterna. Det är konkurrens om allt, de som är bäst är de som får jobben. Vi måste helt enkelt se till att vara bäst.

Jag vet att vi kommer att lyckas.

Jag pratade med en kollega på café Hörnan igår som påstod att hon aldrig skulle komma speciellt långt och menade på att jag bara har en jävla tur när jag lyckas med något. Det var inte första gången jag hörde den typen av kommentar. Exempel när jag fick sitta med i juryn till melodifestivalen sa många ”åh det är så himla typiskt dig, du har jämt en sån tur”. Likadant när jag får bra betyg, får jobba som reseledare eller fixar någonting bra.  

Jag tycker själv att jag är lyckans ost men inser samtidigt att turen kommer till den som förtjänar den. Hade jag inte gett mig fan på att få träffa Christer Björkman och verkligen kämpat för det hade jag aldrig fått sitta med i juryn.

Bestämmer man sig så lyckas man.

Jag tänker inte låta någonting stå i vägen för mig och mina drömmar. Det handlar inte bara om att lyckas, utan om att se till att lyckas. Väldigt enkelt.

Nästa vecka fixar vi jobb i Kalmar.

Under min praktik har jag varit en vecka på fyra olika ställen. Det normala är att du är fyra eller fem veckor på en och samma arbetsplats.

Jag var minst sagt tveksam inför den här praktiken, dels för att jag trodde att det skulle vara en nackdel att inte vara på ett och samma ställe och dels för att det fanns en risk att bli hur tråkigt som helst.

Inför min APU blev jag bland annat erbjuden att jobba som reseledare i Italien men någonting fick mig att vilja göra en lite mer seriös praktik. Jag ville praktisera någonstans där jag fick möjlighet att prova på någonting som jag trodde att jag ville hålla på med och där jag kunde skapa många kontakter. 

Idag är jag så oerhört tacksam för att jag inte åkte till Italien. Jag inser också den stora fördelen med att ha varit på fyra olika ställen. Jag har lärt mig fyra gånger så mycket mer och jag har träffat fyra gånger så mycket mer folk.

Som många av er redan vet så har jag alltid varit intresserad av samhällsfrågor och intresserat mig för politik men utan att ta det längre än till diskussioner vid matbordet. Den här praktiken fick bli som ett test av mig, hur intresserad var jag egentligen? Antingen så skulle svaret bli ja, jag vill engagera mig, eller så skulle svaret bli ett absolut nej. Dessbättre tycker jag att det har varit roligt och tänker absolut fortsätta engagera mig politiskt.

Jag har fått göra väldigt mycket och har lärt mig saker hela tiden. Minst lika viktigt som det jag fått göra är det jag har sett. Under fyra veckor har jag vart i politikens värld och börjar förstå hur den egentligen fungerar. Det är lika viktigt att hänga med i snacket på rökrutan som i diskussionerna på partirådet.

Under min fösta praktikvecka tillsammans med Carl Grufman fick jag vara med på en huvudförhandling i Solna tingsrätt där Calle var nämndeman. Domen för den åtalade blev 30 timmars ungdomstjänst. Svaret på min fråga om vad ungdomstjänst egentligen innebär var att man skulle få göra ungefär samma sak som jag gjorde frivilligt. Typ hänga med oppositionsrådet i Sundbybergs kommun en vecka. Det beskriver kanske det jag fått göra under min praktik som något väldigt tråkigt. Som tur är tycker jag tvärtom, att det har varit roligt och jag har lärt mig väldigt mycket.

Jag har skrivit utkast till insändare och flygblad, vart på studiebesök, en del mer spännande än andra, suttit med i nämndsammanträden,varit med på presskonferenser, druckit kaffe med Vittryska ambassadören, svarat på brev åt statsministern, ringt partimedlemmar både i Sundbyberg och Norrtäljeför att få dem att hänga med på olika kampanjer, guidat pensionärer runt om i riksdagen och blivit intervjuad av webbradio och mycket, mycket mer. Allt jag har fått göra har jag lärt mig något av.

En fråga jag fått från många i min omgivning är, vad har du lärt dig? Vad tar du med dig från din praktik? Svaret är att jag har lärt mig jättemycket, jag har aldrig tidigare fått så mycket intryck under en så kort tid. Det är svårare att svara på vad jag tar med mig från min praktik för grejen är att egentligen slutar den inte. Jag byter bara titel, från praktikant till partimedlem.